|
|
|
|
HISTORIK.
I slutet av 1940-talet, under den så kallade efterkrigstiden, ökade intresset för villor och egna hem. Den egna trädgården eller täppan fungerade som en avkoppling efter dagens arbete.
Att ha olika odlingar, inte bara blomsterrabatter utan även nyttoväxter såsom potatis, grönsaker och inte minst olika fruktträd, var naturligt efter krisårens knappa tillgång.
I Skuru dominerade egnahemsvillorna, en del från tidigt 1900-tal och många byggda på 30- och 40- talen.
Bristen på allmänt vatten- och avloppssystem gjorde att många fick sitt vatten från egna brunnar, ofta med begränsad vattentillgång.
Växtodling kräver vatten, och regnet kanske inte alltid kommer när man önskar. Man har provat på olika lösningar, och någon kom på idén att pumpa vatten från Skurusundet.
Det visade sig dock olämpligt salthalten var för hög. Det närbelägna konvalescenshemmet Solsunda fick vid den här tiden en stor del av sitt bruksvatten från en pumpanläggning vid Bastusjön.
Den anläggningen togs ur bruk i slutet av 40-talet. Anläggningsskötaren Ivar Bergström, boende i närheten av pumpstationen, tog kontakt med några av grannarna, och en överenskommelse med
Solsundahemmet resulterade i att pumpstationen förvärvades av en sammanslutning med namnet Kristinedals Vattenförening. Året bör ha varit 1949 eller något år tidigare.
Bland intressenterna fanns en rörentreprenör, Lennart Hammar, som genom sitt företag kunde ställa upp med erforderliga resurser, främst de långa rörledningarna, på den tiden galvaniserade järnrör, samt erforderlig rörarmatur.
Anläggningsarbetena genomfördes mestadels av medlemmarna, som ställde upp, var och en efter egen förmåga.
Pumpstationen med hydrofortank var i stort sett klar att tas i drift. Därmed kunde de första trädgårdsbevattningarna med Bastusjöns vatten inledas.
Bland övriga aktiva vid föreningens tillkomst kan nämnas Nils Nilsson(Dubbelnisse) som valdes till föreningens förste ordförande, vidare Bernt Carlsson, Lindblom, Larsson och Öberg m. fl. Medlemsantalet var inledningsvis ett
tjugotal. Inträdesavgiften var kr 300:-, som alltså kom att bilda startkapitalet.
Det upprättades stadgar med regler för mötesordning, ekonomi och anslutna medlemmars rättig- och skyldigheter. Medlemsskapet bestämdes vara knutet till respektive fastighet, inte till ägaren.
Ledningsdragningar gjordes företrädesvis i tomtgränser och längs vägrenar. Fastigheterna erhöll var sin anslutningspunkt till huvudledningen. Avtal träffades med elleverantören - Nacka Elverk -,
som nöjde sig med att skicka en räkning om året till föreningens kassör. Eltaxan var på den tiden runt 10 öre per kilowattimma.
Kassören jämte styrelseordföranden svarade för ekonomin i samarbete med dåtidens postsparbank.
|
|
